Mobile Version
Desktop Version
TEN VM Oslo-2

Skidsporten behöver inte efterlikna cykelsporten i allt...

Åt helvete med cykeltaktiken!

Förlåt svordomen och förlåt oppositionen mot sajtens ägare. Det blir kanske som då legendariske sportchefen Lennart Rehnstam på Falu Kuriren och tidningens chefredaktör på varsitt ställe i tidningen diskuterade med chefredaktören. Jag minns inte vad det handlade om och inte heller slutresultatet.

Det jag nu opponerar mig emot är ”cykeliseringen” av skidsporten. Många har redan reagerat emot att alltför många lopp har gemensam start, Touren är också en följa John till cykelsporten. Den är på gott och ont. Kul att titta på för oss TV-tittare, men till slut en föga meningsfull tävling för en stor del av fältet, som efter dålig start kanske kastar in handduken.
Hur befrämjande den är för formen och säsongens totala resultat kan diskuteras. Men vad jag mest reagerar emot är att här förminskas varje insats till en liten delseger där allt sätts i proportion till vilka chanser an har i touren. I det totala är det ju i själva verket inte så många som har chansen att nå fram till uppmärksammade slutplaceringar. I vanliga världscuptävlingar blir varje tävlingsinsats uppmärksammat för det värde den har.
Men OK, jag kan väl i viss mån svälja Touren så långt. Däremot inte att en stor del av deltagarna skall förvandlas till ”hjälpryttare” som liksom i cykel och motorsportens stallorder ställa upp för den som har störst chans. Låt vara att man kan köra för kompisarna samtidigt som man själv gör allt för att lyckas, som i senaste OS, där Johan Olssons utbrytning resulterade i Hellner-guld och Olsson-brons.
Nu är det Emil Jönsson man protesterar emot. Att han inte släppte fram Hellner till finalen utan själv ville ha platsen och en chans på 50 poäng som han kanske skulle behöva i slutkampen om sprintcupen. Loppet var ju Jönssons enda reella chans i hela Touren. För övrigt tycker jag att Jönsson vid ett par tillfällen under dagen dessutom bromsade fältet för att ge Hellner större möjligheter. Väl medveten om att han med sin kapacitet skulle kunna komma ifatt och göra det man skall göra: kämpa för segern.
Sedan är det förstås synd att det gick som det gick i finalen. Men Emil har sällan turen på sin sida.
I en tävlings skall man göra sitt bästa, helt enligt alla tävlingsprinciper. Skall man applådera för ”läggresultat” i individuella sporter samtidigt som man fördömer – och bestraffar - läggmatcher i lagsporterna?
Litet löjligt tycker jag det är när Radiosporten som ju vanligen gör ett bra jobb, frågar cykelsportens förbundskapten om man inte skall lära skidförbundet litet cykeltaktik.
Nej tack! Låt oss få behålla den gnutta vi har kvar av den gamla hederliga skidsporten. En viss del av utvecklingen har varit bra, sprint, traditionell jaktstart (OK även för skiathlon), men ofta har man kommit in på villospår med allt möjliga bonusar och poängräkningar ingen kan hålla reda på utan att titta i bruksanvisningar.
Jag har i andra fora också kritiserat ”Touriseringen ”av cupen, där tre olika tourer ingår i cupen. Främsta kritiken är emot att Slottssprinten blir stängd för bredden av duktiga svenska sprinters.
Dessutom borde inte sprinten i Tour de ski räknas in i specialisternas cup.
Jag har ju under senare år kunnat dela mitt omättliga intresse för skidsporterna med en annan gren, biathlon. IBU har utvecklat den grenen med i princip alla skott mitt i prick. FIS har åtskilliga gånger bommat till och hela tavlan.
Thord Eric Nilsson
Del |