Krönika:
Sverige på väg mot fiasko-VM
Snart halvvägs i VM. Sverige står med en ynka bronsmedalj i medaljligan.
Vi är på väg mot vårt sämsta VM på 2000-talet. Och dom största guldchanserna är redan förbrukade - utan resultat.
Men det värsta: Det verkar som om dom svenska åkarna - med undantag av Charlotte Kalla - inte alls har hittat VM-formen.
För vem hade trott att Ida Ingemarsdotter inte skulle orka i teamsprinten, att Stina Nilsson skulle stå utan medalj efter två sprinttävlingar och att tre av herrarna skulle vara i snitt två och en halv minut efter segraren i skiathlon.
I tillägg har man klagat på skidorna och skapat en osäkerhet som inte alls är bra mitt under brinnande VM.
Nej, det går inte alls Sveriges väg i Lahtis.
Guldhopp i ett tunt snöre
Dessutom är chanserna i resterande VM mindre än dom vi haft så här långt. Sveriges guldhopp hänger på en Johan Olsson som i princip inte har åkte en tävling på hur länge som helst. På en Charlotte Kalla som är i toppform men som möter en Marit Bjørgen som är i ännu bättre form och på två stafettlag där vi inte alls vet om åkarna är i form.
I herrarnas teamsprint såg vi tydligt att Teodor Peterson inte räckte till i uppförsbacken mot dom bästa. I skiathlon var det bara Marcus Hellner som höll sig i medaljfighten till upploppet. Calle Halfvarsson, Jens Burman och Daniel Richardsson var två och en halv minut efter. Kanske dåliga skidor, men ändå på tok för långt efter.
Charlotte räddar Sverige?
Det måste ske ett under om det här laget skall ta guld i en stafett där Norge hade 4 åkare bland dom 6 bästa. Sverige skall få kämpa hårt för att överhuvudtaget kunna ta en medalj både i dam- och herrstafetten.
Jag tror att Charlotte tar ytterligare en eller två individuella medaljer och räddar något av Sveriges ära. Dessutom tror jag fortfarande på svensk stafettmedalj, men med ett USA som bärs fram av sina medaljer och ett Finland som bärs fram av publiken är det inte säkert.
På herrsidan är det svårare. Ett Ryssland med en Ustiugov som kan plocka en halvminut, ett Schweiz som får tillbaka Cologna och ett Finland där Heikkinen kanske reser sig igen samt ett Frankrike som också måste resa sig efter ett fiasko-VM så här långt - visst blir det många hinder att kliva över för en svensk medalj - men det är inte omöjligt.
Nu gäller det att få tillbaka den goda känslan, att få lite stolpe-in och att känna att skidorna går bra igen. En medalj till Charlotte redan i tisdagens 10 km skulle kunna vända på allt.
Men guldet - det ser jag inte komma nu.
Den chansen försvann med Stina Nilssons vurpa i semifinalen i sprinten.
