Om rullskids-VC, Northug och svenska VC-arrangörer

Bland dom som reagerat på min text som ställer frågor vid världscupen på rullskidor är landslagsstjärnan Marika Sundin. Och visst förstår jag dig och dom andra åkarna, Marika.
Men det här är på inget sätt och vis någon kritik mot dig eller någon av dom som satsar på rullskidor. Jag har stor respekt för det jobbet ni gör och jag om någon vet vad som ligger bakom er satsning.
Däremot känner jag som journalist och skidledare genom snart en generation att jag måste reagera när världscupen samlar åkare från två nationer och under 10 till antalet i damklassen. Dessutom under 15 åkare i herrklassen från ett mycket begränsat antal länder.
Och så har det tyvärr varit under flera år.
Det är ingen kritik mot dom som är med, snarare ett frågetecken om den här cupen verkligen har livets rätt. Jag har själv varit med i möten bland annat i Norge där skidledare på högsta nivå har diskuterat hur man kan ersätta världscupen på rullskidor med något annat och mera intressant.
För fakta är att rullskidor aldrig har slagit igenom inom FIS. Det er mycket på grund av att TV har varit kalla till sporten, något som i sin tur beror på att deltagandet är för dåligt. Jag brukar säga att rullskidor är inte intressant för media, men dom som åker rullskidor är intressanta.
I Sunne hade vi t ex 14.000 åskådare för att se Petter Northug jr, Charlotte Kalla, Calle Halfvarsson och dom andra stjärnorna i sommar. Det visar att dom drar folk och intresse, men rullskidor som elitidrott har tyvärr inte grejat av att få ett sådant intresse.
Jag känner igen problematiken från den tiden jag höll på med skidorientering, som heller inte grejade av att visa fram sig i media.
Givetvis handlar det här också om pengar. Länderna har inte medel att satsa, men så är det bitvis också på vintern. Efter mästerskapen droppar många nationer av i världscupen på grund av bristande ekonomi.
Och hade rullskidor varit tillräckligt intressant så hade också viktiga länder som Tyskland, Norge, Frankrike, USA och Kanada gjort en satsning liknande den som Italien, Ryssland och Sverige nu gör.

Northug utmanar modellen
En som dock får PR - oavsett vad han gör - är VM-kungen Petter Northug. För med fyra VM-guld från Falun blir det bråk när norska skidförbundet utesluter sin största stjärna från den kommande säsongen.
Det som är problemet är att Petter utmanar ett helt system. Han vet att han sitter med alla trumf-korten och att det han gör är det som media intresserar sig för. Och om han dyker upp i Ski Classics och norska mästerskapen, så bryr sig media mindre om världscupen.
Läste i norska tidningar att skidförbundet i Norge har dragit in 55 miljoner extra sedan Northug slog igenom, så visst är han den stora guldkalven.
Problemet är att han utmanar ett system som går ut på att förbundet har alla rättigheter till sina landslagsåkare. Dom får ha egna sponsorer, men bara om dom inte krockar med förbundets. Och förbundet har sponsorer nästan inom alla branscher, så det är svårt.
När Petters sponsor Coop är en direkt konkurrent till landslagets Spar så blir det bråk. Han utmanar ett helt system, som i sin yttersta konsekvens kan få hela den norska idrottsmodellen att falla.
Både partner är förlorare om Northug inte får åka, så därför tror jag att man hittar en lösning i tolfte timme, men det här är ytterligare ett tecken på att idrotten kanske måste se över sina grundprinciper i Norge (och kanske också Sverige på sikt).

Vem skall få världscup?
Gällivare är inte längre en kandidat till svenska världscuptävlingar 2017 och 2019. Det är tråkigt för Gällivare har tidigare arrangerat mycket fina tävlingar, jag har själv haft nöjet att jobba vid deras världscup vid ett tillfälle.
Därför förstår jag att Stefan Nieminen & co där uppe är besvikna, men tro mig Stefan: Att FIS ändrar kurs i det här ärendet är inte ovanligt. Skulle jag som jobbar med världscupen hela vintern grävt ner mig varje gång det ändras arrangörer, hade jag nog haft hjärtinfarkt för länge sedan.
Istället verkar det nu som om kampen står mellan Östersund, Piteå och Umeå. Tre utmärkta kandidater, där det inte är lätt att välja.
Östersund hade världscup redan i vintras, Piteå storsatsar och Umeå har logistiken och närheten på plats. Jag tror att förbundet och FIS kommer att lägga stor vikt på resvägen till Falun och den logistik som dom olika landslagen får i samband med dubbla världscuptävlingar i Sverige.
Vem som kommer bäst ut av den frågan är svårt att säga, men med bil är Östersund närmast.
Jag är lite förvånad över att Falun är givna i en sådan här diskussion. Efter VM går diskussionerna högt i Dalarna om kostnaderna till hoppbackarna, som inte ser ut att kunna användas på ett bra tag.
Nu är det åter igen problem med underbacken och det är inte sökt om någon världscup i backe igen i Falun. Och handlar det enbart om världscup i längd så är ju alla dom tre andra fullvärdiga alternativ - även om Riksskidstadion fortfarande ligger på Lugnet.