Johaug-domen ställer många frågor

Jag säger med detta inte att Therese Johaug är oskyldig. Toppidrott handlar inte om att vara snällast. Det handlar om att uppnå dom bästa resultaten innanför dom regler som idrotten har satt.
Doping är en av dessa regler och Johaug har testat positivt. Alltså har hon brutit reglerna och måste straffas. Det är - förhoppningsvis - alla överens om.
Jag känner Therese mycket väl och jag kan till hundra procent säga att jag är säker på att hon inte medvetet har dopat sig. Om vi har fått veta hela sanningen om hur hon fick läppsalvan och kunde använda den vet jag inte och det är jag inte säker på.
Jag vet också att hon ibland har jättestora problem med spruckna läppor - speciellt på hög höjd och med mycket sol. Det gör ont och hon var i en desperat situation för att lindra smärtan. Där hänger jag med utan problem.
När det sedan visar sig att salvan innehåller anabola steroider så har man gjort ett fel - här kan man skylla på skidförbundet, läkaren, Johaug själv och flera andra. Rutinerna har inte varit tillräckligt bra.

Doping eller olyckshändelse?
Och med ett positivt straff måste man straffas. Frågan är hur idrotten i framtiden kan undvika att episoder som den här straffas lindrigare än dom som medvetet dopar sig, som till exempel fallet med Johann Mühlegg och dom ryska damerna under OS i Salt Lake City 2002.
För i domen slår man fast att Johaug inte har dopat sig med uppsåt, hon fälls mest för oaktsamhet. Och den smällen måste hon ta, då är frågan om två säsonger utan tävlande är ett rimligt straff för en sådan händelse.
Ser man på reglerna så är 18 månader ett normalt straff för användande av anabola steroider och det kan inte Norge eller Johaug klaga på. Hon känner sig orättvist behandlat, javäl, men hon och det norska skidförbundet har handlat klantigt. Dock känns 18 månader väl häftigt när man slår fast att det var en olyckshändelse.

Känslorna tar överhand
Tyvärr slår den norska nationalismen och stoltheten totalt fel hos många i den här saken. Att Norge skall bojkotta OS i Pyeongchang är ju en helt sjuk reaktion på den här domen. Men det har en TV-kändis i Norge föreslagit och flera hyllar förslaget.
Norge har inte visat någon som helst ödmjukhet och både landslagschefen Vidar Løfshus och Therese Johaug själv säger att det orättvist. Men dom medger inte att dom har gjort några fel. En mer ödmjuk linje skulle göra det lättare att gå vidare, nu får man istället motstånd från många andra länder.
Både från Polen och Finland - där Johaug har några av sina hårdaste konkurrenter - är man tveksamma till hela historien och flera där tror på systematisk doping i norsk längdåkning. Det är en inställning som Norge måste förstå. Speciellt i Finland är man mycket tveksamma till norrmännen. Orsak: Norge var dom som slog hårdast då Finland låg nere efter dopingskandalen under VM i Lahtis 2001. Hämndbegäret är stort där.
Dessutom hade Norge förra sommaren astmasaken med Martin Johnsrud Sundby - som i mina ögon är långt mera allvarlig då den var satt i system i landslaget, även om det inte är otillåtet att använda medicinen i mindre skala. Och med två positiva test på två av världens bästa åkare under bara ett par månader är det inte rätta tiden att slå sig på bröstet och säga att ”vi har blivit orättvist behandlade”.

Felinformation och ”hög näsa”
Efter mer än 35 år i längdvärlden med flera år på insidan både av det norska och svenska längdlandslaget är jag ibland chockerad över hur mycket felinformation som kommer ut genom media. Flera medier har längdexperter som aldrig åkt en längdtävling, som aldrig varit på insidan och som inte känner sporten från den sidan. Men dom uttalar sig bombastiskt och säkert som om dom vet allt. Jag skall inte nämna namn, dom det gäller känner sig nog igen.
Men under mina år vet jag att det inte bedrivs någon systematisk doping varken i det norska eller svenska landslaget. Däremot är det stor irritation i längdvärlden över Norges ibland extremt arroganta uppträdande som världens bästa landslag. Då faller man också mycket högt när man får fall som Johaugs.

Eller som Justyna Kowalczyk en gång sade: Vad hade ni sagt om jag hade hamnat i den situationen? Eller om Alexander Legkov hade gjort det?

Därför: Domen är rättvis ut ifrån det medel Therese Johaug har testat positivt för. Frågan är hur man skall kunna undvika att dom som hamnar i en situation där uppsåtet inte var att dopa sig, får ett lättare straff än dom som gör det medvetet.

Och ja, visst tycker jag synd om Therese Johaug. Hon skulle inte behöva stå över två säsonger för en olycklig händelse som den här. Jag hade hoppats se Therese i OS i Pyeongchang, men jag är helt säker på att hon är tillbaka i VM i Seefeld 2019 - minst lika bra som tidigare!

Det ser jag fram till.

Kjell-Erik Kristiansen, redaktör