Mobile Version
Desktop Version

Inte ens de norska…

Inga träd växer ända upp i himlen

Det blev damernas som räddade den norska äran den andra tävlingsdagen i VM-längdspåren. Fattas bara annat.  Världens bästa damlandslag är så bra att man har råd med några missar. Nu blev mer än hälften missräkningar, ändå blev det både guld och silver. Men på herrsidan var det inget norskt på prispallen.

TEN vinjett_redigerad-1

Didrik Tönseth, en 23-årig trönder, var nära sitt livs lopp och en bronspeng, men än en gång lyckades kanadensaren Alex Harvey snuva en norrman. Harvey är mästerskapens enda dubbelmedaljör och skulle kunna vinna den jämna kampen om att bli skidkung. Den klassiska femmilen är ju ett viktigt mål för spurtstarke Harvey, vars pappa Pierre en gång var Skidspelssegrare i Falun.

Herrloppet slutade med en liten skräll när Maxim Vylegchanin tog hem segern före titelförsvarande Dario Cologna. Efter fyra silver i VM och OS lyckades 32-åringen från Udmyrtya äntligen få maximal utdelning. Masstart är den spurtsnabbe ryssens specialitet och då gärna i fri stil. Men han har ett silver även i skiathlon.

Dario Cologna var nog den som de flesta tippar som svåraste konkurrent till Petter Northug. Dario var fyra tiondelar från att infria favorittipset medan Petter åkte ovanligt håglöst en bit bak i fältet. Han var inte med då tåget gick och om han sedan skulle bli sexa eller som nu tia spelade nog ganska liten roll för sprintmästaren. Torsdagens fyra lopp satt nog i benen både hos Petter och damsprintettan Marit Björgen

Didrik Tönseth och Niklas Dyrhaug, Byåsen (Trondheim) respektive Tydal, lyckades bäst av norrmännen med placeringarna 4 och 7. Lägg därtill Petters tia och att tidigt avhängde Sjur Röthe bröt så blir Norge ingen given stafettfavorit. Då krävs andra resultat i 15 km-loppet på onsdag. Men man har t ex dubble Östersundsvinnaren Hågen Krogs i bakfickan.

Ryssarna hade placeringarna 1-8-13-15 och Sverige 6-10-14-35. 35:an Johansson behöver vi inte räkna in i den svenska jämförelsen med sikte på stafetten, där finns vilande Daniel Richardsson och Johan Olsson att tillgå.   Fem svenskar med bra kapacitet. En skall bort, frågan är vilken. Kanske blir det Richardsson som varit sjuk. Lars Nelson är ett starkt kort som startman. Han visade även nu upp viljan att gå loss och höll undan bra länge. Alla minns ju hans OS-bragd.

På damsidan tog alltså Norge guld genom Therese Johaug. Hennes första i skiathlon. Att Astrid Uhrenholdt Jacobsen skulle klara Charlotte Kalla i spurten var det nog ingen som trodd. Men Kalla hade bränt en hel del krut genom att hålla farten i alltför många kilometer. Det gjorde nog också att hon var chanslös när Johaug ryckte på sista varvet.  Ett tag såg det ut som hon inte ens skulle kunna ge Jacobsen en match. 

Det var nog många som unnande otursförföljda Astrid hennes medalj.  När Marit Björgen och Heidi Weng stod på den första prispallen i Sotji, var Astrid (och även Terese Johaug) de närmast sörjande över broderns bortgång dagen innan.  Landsmaninnorna på pallen delade tårarna. Nu har man lagt det bakom sig.  Men för Weng och Björgen blev det ingen comeback på skiathlon-prispallen.  Björgens miss kan kanske förklaras med sprinturladdningen, men kanske också – liksom för Weng – vara ett tecken på en inte helt perfekt formtoppning. 

Nåväl damstallet har en sån klass och en sån bred att man har råd med vissa missar. Jag vill vara förssiktig och tala om att det Sverige skall bygga upp inför torsdagens stafett är ett silverlag. Nu finns det många kort i leken.  Hur Rikard Grip och Mattias Persson blandar och ger blir väl klart först efter tisdagens millopp. Jag bedömer att det är stor risk att bragdkvartetten från OS sprängs. Stina Nilsson och Sofia Bleckur knackar på dörren.

I dag fortsätter Faluns VM-fest. Sprintstafetterna lockar nog inte gårdagens siffra, 44 500, men nog kommer publiken. Sedan är det frågan om medaljerna kommer. Ida Ingemarsdotter och Stina Nilsson tog brons i OS. Jag tror de tar silver i dag. Mera osäkert medaljläge är det för Calle Halfvarsson och Teodor Petersson. Favoriter i bägge stafetterna är förstås vårt grannland i väster.

Apropå publiksiffrorna tror jag att det är svenskt rekord. Man talar om en högre siffra på femmilen 1993, men frågan är om man hade samma exakta mätning då.

 

Del |