Här är ”Gripens” tre dilemman

1)    Tunt på herrsidan
Det är ju ingen nyhet. Den svenska bredden på herrsidan är inte tillräckligt bra för att vi kan fylla på när etablerade åkare försvinner - som nu Johan Olsson.
När Norge har över 500 anmälda på NM 10 km och kring 200 av dom i princip håller toppnivå så vet vi att det är en bit igen.
Det här gör Sverige mycket sårbara på herrsidan. Vi misslyckades på JVM i vintras och det är ingen ny ”Ebba Andersson” som det verkar. En åkare som Karl-Johan Dyvik kom till exempel inte med i landslagsgruppen efter sitt silver på U23-VM 2016, men nu fick han en plats utan några sådana resultat. Det borde väl strängt tagit varit tvärt om.
Jag tycker det är bra att både Viktor Thorn och Axel Ekström finns i A-laget, dom har potential. Däremot är jag mera osäker på åldersgruppen under dessa två.
En åkare som till exempel Anders Svanebo har tagit steg på hemmaplan, men han är inte i närheten av att vinna en världscup - åtminstone inte än. Det är ett för stort glapp från dom 3-4 som är etablerade i toppen till dom som kommer under. Därför är Sverige också väldigt sårbara när någon av dessa toppåkarna blir sjuka - något som ju både Calle Halfvarsson och Marcus Hellner är stup i kvarten.
Så en av ”Gripens” viktigaste uppgifter blir att få Jens Burman att ta det där sista steget, att både Viktor Thorn och Axel Ekström utvecklas ytterligare och närmar sig världseliten och att eventuellt någon yngre slår ut i full blom. Ju mer dom får känna på hetluften, ju lättare vet dom vad som behövs för att ta sig dit. Ett problem är dock att världscupskvoterna nu är så små att det är svårt att platsa.

2)    Nödvändigt med en grupp 2?
Jag ställer frågan om det är nödvändigt med en träningsgrupp 2. Är det inte bättre att dom båda grupperna tränar tillsammans hela tiden som en grupp. Nu har vi åkare som håller på att bli ”grupp-2-åkare” under hela sin karriär.
Någon berättade för mig att en åkare som Evelina Settlin går in i sitt 6:e år i grupp 2 eller U-laget som det var tidigare. Även åkare som Maria Nordström, Elin Mohlin, Simon Andersson och flera andra har nu ”ankrat” i den här andra gruppen.
Jag tror att det enda sättet att någon av dessa skall ta det sista steget är att dom tränar vid sidan av Stina Nilsson, Marcus Hellner och dom andra på alla landslagsläger. Det borde inte vara något problem för landslagsledningen att ha alla på samma ställe vid sina läger.

3)    Vad händer med U23?
Den nya träningsgrupp 3 är spännande - lite förvånande kanske att man tog med hela 24 åkare. Det blir en helt ny sits för juniorerna, som nu inte har något eget lag. Men vad jag har förstått kommer den här gruppen att splittras ibland: Juniorerna kommer att deltaga på bland annat elitlägren, medan seniorerna kommer att ha läger ihop med grupp 2 ibland.
Men om vi till exempel tar en åkare som Björn Sandström som fick åka femmilen i Holmenkollen i vintras så blir inte han nödvändigtvis bättre av att träna med killarna som håller junioråldern. Det gäller flera av dom i gruppen som nu skall försöka slå sig in i ett världscupslag med endast 6 åkare per nation i flera tävlingar.
Därför är det mycket spännande vilket upplägg man kommer att presentera för den här gruppen - för här är nog avståndet störst mellan dom som kommit längst i sin utveckling och dom som för första gången får träna med landslaget som juniorer.
Några reagerar kanske också på att man inte har med yngre juniorer. Förbundet har sagt att dom tas hand om av skidgym och deras tränare. Jag kan köpa den, men påminner om att både Charlotte Kalla och Ebba Andersson redan i tidiga juniorår visade att dom snart var flygfärdiga i internationella sammanhang.
Jag kommer mycket väl ihåg att jag hade en lång diskussion med min mentor Inge Bråten då han funderade på att ta ut Charlotte till världscupen i Changchun och Sapporo 2006 - då hade hon inte fyllt 19 år, men ingen ångrade i eftertid.
Och Ebba fick ju en VM-chans nu som sista års junior - det löste hon alldeles utmärkt.

Frågan är också om alla dom som varit med i A-landslaget i ”en generation” förtjänar en plats ett år till. Har alla den motivationen som behövs…???

När vi pratar om Charlotte Kalla så var det väl ingen stor överraskning att hon väljer samma modell som inför den gångna säsongen. Hon hade en bra säsong och får hon till en liknande vinter nästa år så blir det medaljer på OS!
Men givetvis synd för dom andra tjejerna i landslaget som skulle behöva en Charlotte Kalla att sporra mot på lägren.

KJELL-ERIK KRISTIANSEN, redaktör