NYTT!

2013-01-01 @ 20:39:26

Nu finns jag och bloggar på min alldeles egna hemsida www.helenesoderlund.se.
Tack för att Du följer med mig dit!

Sjuk premiärhelg!

2012-11-18 @ 17:17:41
Eftersom att lanseringen av den nya hemsidan dröjer måste jag kort informera er, mina trogna läsare, om status på fröken Söderlund. Efter en lång sommar och höst med bra träning, där jag gjort det jag tänkt, och genomfört det som varit planerat, såg jag under torsdagen med stor glädje fram emot premiären.
Onsdagens "väcka-kroppen-pass" i Grönklitt kändes bra och jag kände att någonting bra fanns där, både i kropp och knopp. Det skulle bli kul att dra på sig tävlingsdräkten igen och köra livet ur kroppen!
 
Fredagens tävling, 5km klassisk, var varken bu eller bä. Som jag sa till dem som frågade så hade jag ingen speciell kommentar till varken känsla eller resultat. Det var lixom ganska likgiltigt. Kanske hade jag trott och hoppats på mer än den 17e plats jag fick, kring tia av svenskorna, men samtidigt kunde jag inte säga att jag var missnöjd. Det fanns detaljer som jag kanske hade gjort annorlunda om jag fått åka om loppet, och det fanns partier på banan där taktiken kanske skulle ha varit annorlunda, men jag visste ändå inte riktigt vart och vad det handlade om..
 
Under kvällen var jag väldigt trött. Enormt trött faktiskt, men tänkte att det var premiärnerverna som spökade och att det var säsongens första riktiga race som satt sina spår. Jag såg verkligen fram emot den dubbla distansen, 10km F på lördagen och var taggad och peppad. Det skulle bli KUL med en ny chans och en form av "revansch" från fredagen.
 
Det blev varken en ny chans eller revansch. Det blev sjukdom... Natten mot lördag vaknade jag av att halsen kliade så där obehagligt. Jag kunde inte sova, huvudet dúnkade och kroppen gick på högvarv. Jag frös, svettades och frös igen. Om vartannat.
Eftersom att jag delade rum med Anna, som jag inte ville smitta med min sjukdom, sov jag på soffan till morgonkvisten då jag förflyttade mig till vallastugan. Medan damloppet pågick packade jag ihop mina saker och lämnade Bruksvallarna, besviken och less givetvis. Taskig tajming på alla sätt och det jag längtat efter nu sedan i början av maj tog slut fortare än det hann påbörjas.
 
Idag mår halsen bättre. Jag har lite feber och är hängig men har stora förhoppningar på ett snabbt tillfrisknande. Säsongen är lång, det vet jag, och det är så mycket kvar att se fram emot och längta till. Men det är ändå lite tröstlöst att missa just premiären, den är speciell. Det tror jag att alla skidsveriges åkare vet om och tycker.
 
Nu ser jag framåt och laddar för nya utmaningar och äventyr..!!

Mot en ny sida.

2012-11-07 @ 16:34:19

Ursäkta min extremt(!!!) dåliga uppdatering av bloggen. Bloggtorkan beror på uppbyggnaden av min nya, alldeles egna hemsida som förhoppningsvis, om allt vill sig väl, kommer att publiceras under nästa vecka. Inför säsongspremiären.
Yes, det närmar sig. Snart bara en vecka till premiär i trikåer på startlinjen igen. Tills dess kommer uppdateringen vara lite bristfällig här, men jag återkommer med den nya adressen så fort det går och under vintern lovar jag att uppdatera er mer frekvent.

Drei Zinnen i strålande solsken.

2012-10-06 @ 21:00:11

Jag fick passet jag drömde om. Ett skejtpass, 120 minuter nästan konstant uppför, 1500 höjdmeter klättrande, upp mot slutmålet Drei Zinnen i strålande vackert väder.
Inte ett moln på himlen, värmande solstrålar och klarblå himmel. Ett pass helt i min smak som handlar om klättring i tvåans och treans växel. Upp upp och upp i det blå! :)

Framsidan av skidåkarlivet helt klart!

Sprint med grisfötter som belöning(?)

2012-10-06 @ 20:55:39

Åter till träning efter gårdagens vila. En lugn dag när jag inte gjorde många knop. Fick åtminstone lite plugg gjort vilket känns skönt och som gör att jag kan fokusera på träningen och vilan däremellan nu de sista lägerdagarna.

Det är alltid lite trögstartat dagen efter vila men samtidigt är det väldigt skönt när passet väl är igång. Förmiddagens pass bestod av skejtåkning på rullskidbanan och längs de fina cykelbanorna runt Toblach. Tyvärr var klant-Helene framme och och stoppade ner ena staven i ett hål i en bro och krasch, bruten stav.. Drygt!

På eftermiddagen har vi kört sprintrace. Tre heat och en lång,3.5km epilog efter det. Klassisk stil och tuffa, tighta fighter mellan både damer och herrar och ett riktigt bra pass! Belöningen(??) och middagen efter passet blev dock en besvikelse då köket serverade grisfötter.. Usch!

Imorgon åker vi Eagle upp mot Drei Zinnen vilket kan vara en fantastisk tur om solen skiner. Håller tummarna för det!

Från Seiser Alm till Toblach

2012-10-04 @ 16:45:00
Från ett paradis till ett annat. 

Seiser Alm var otroligt vackert. Med stora vidsträckta alpängar kan jag tänka mig att sommaren i Seiser Alm måste vara paradiset på jorden. Nu hade hösten smugit sig på och ängarna var inte så där klargröna som jag kan tänka mig att de är lite tidigare på året, men ändå var det så speciellt. Vilken miljö, vilka vyer och vilka otroliga möjligheter till bra träning! Jag tror aldrig att alperna kommer att sluta överraska mig på ett positivt sätt. Trots att jag varit här nere ett antal gånger nu så blir jag lika häpen över hur vackert det är varje gång. Bergen ger mig kraft och energi och jag mår så bra här nere. Höjden påverkar mig inte speciellt mycket under träningspassen och jag njuter fullt ut!
 
 
Efter en mindre rolig resa till toblach, längs slingriga vägar, nådde vi 11 mil och 3,5 timme senare(!!!) Toblach. Illamåendet och tröttheten dämpades dock något när vi tjejer blev tilldelade de nybyggda sviterna på hotell Santer. Incheckade i Ole Einar Bjoerndalens svit sov vi som prinsessor inatt. Vilodag idag innan fas två av lägret börjar imorgon. 4 dagars träning med dubbla pass väntar, varav två race och en tur upp till nästa paradis - Drei Zinnen. 
 
Hur jag mår? Jag tror inte att jag behöver berätta! 

 

Nytt paradis i min härliga värld!

2012-10-02 @ 14:59:16

Seiser Alm, du går in på topplistan över vackra ställen jag besökt!

Italy!

2012-09-30 @ 07:15:44

Alperna väntar. 10dagars träningsläger i Seiser Alm och Toblach med team 2015. Jag är spänd av förväntan och ser fram emot bra, lagom hård och klok träning nere i Italien!

CopperHill - jag vill ha med dig hem.

2012-09-11 @ 12:58:58

En intervall. Ett tröskeldrag klassiskt. 85% diagonal. Knappt 19minuter lång. Två gånger upp så är man klar. Vilken perfekt backe! Tänk om man hade backen upp mot CopperHill hemma..

Förmiddagens pass var ett sånt där "good-feeling" pass. Ska jag vara ärlig så var jag nervös innan. Lite så där pirrig och spänd på hur kroppen skulle svara efter snart en veckas hård träning utan en hel vilodag. Redan på uppvärmningen kände jag till min glädje att kroppen var med mig idag. Kroppen ville detsamma som huvudet. "Stor, teknisk och bra skidåkning" var tankar som susade igenom mitt huvud. Sån där skidåkning som gör att hjärtat får jobba ganska hårt, men inte för hårt, att benen känns lätta och utan att vara sprängfulla med syra. En sån där känsla där jag upplever att jag har kontroll. Jag bestämmer och kan reglera och kontrollera. Sänka farten lite om det behövs och trycka på om jag vill och har kraft. En skön känsla!

Nu återstår bara två pass på detta läger. Ett stakpass i eftermiddag och ett valfritt distanspass imorgon innan hemresa. Jag kommer, som den fjälldyrkare och löpälskare jag är, att ta med mig mina stavar upp på Ottfjället. Jag hoppas givetvis på solsken men vädret är verkligen det sista man kan lita på här uppe så vi får se hur det blir.

Jag hoppas att fjällen kommer att visa upp sitt rätta jag imorgon. En önskan vore en klarblå himmel som gör att solen kan lysa upp alla vackra gula och röda höstfärger och en klar, lite småkylig luft som är så där lätt att andas och full av syre. En vacker förmiddag på fjället skulle vara en perfekt avslutning på denna vecka!

Att längta..

2012-09-10 @ 13:10:18

Efter en ovanligt fin förmiddag vädermässigt igår med stakning och paddling på schemat väntade en eftermiddag med vila. Ofta ser jag fram emot vilodagarna på ett läger. Vilodagen blir lixom som ett litet mål och något man strävar och längtar efter. En hel eller halv dags vila och återhämtning. Tid då man "slipper" dra på sig träningskläderna, pjäxorna eller löpskorna och tid för att bara vila och ta det lugnt. Kanske till och med göra något annat, som igår när vi besökte Åre Bageri för en gofika.
Jag längtar och ser fram emot den där vilan på ett läger som att det vore julafton. Men när vilodagen väl kommer är den oftast en besvikelse..

Vilodagar eller viloeftermiddagar på ett läger är nästan jobbiga och plågsamma. Det knark, timmarna av träning och endorfinerna som träningen medför, som vi under flera dagar i sträck tillfört kroppen, uteblir och den brutala tröttheten slår till. Det är skillnad på att vara "träningstrött" och att vara "vilodagstrött". Personligen föredrar jag det förstnämnda, vilket är en betydligt mer behaglig trötthet. En vilodagströtthet är ofta enorm seghet och huvudet känns lixom tungt och tomt.

Samtidigt som vilodagströttheten kan kännas plågsam känner jag hur nyttig denna vilodag är och hur mycket den tillför kropp och knopp inför de resterande dagarna av "träningströtthet". Och det finns ju inget som är så motiverande och inspirerande som att längta och se fram emot något, att ha ett mål. Så jag tänker fortsätta längta efter mina vilodagar som att de vore julafton, och får helt enkelt försöka förtränga "vilodagströttheten".

Mjölksyra upp över öronen.

2012-09-08 @ 08:28:30

Förmiddagens pass kommer säkerligen att bjuda på en hel del mjölksyra och smärta. Ett A3plus-pass med sprättande skidgång upp mot fjället väntar och med en blandning av Sveriges bästa juniorer, seniorer och militärer lär det gå undan uppöver. Det är bara att ladda och förbereda sig på ett tufft och smärtsamt träningspass, men också så givande och utmanande!! Bättre träning än så här går knappast att få.

Den nervositet som uppstår inför dessa tuffa pass är jämförbara med nervositeten inför en tävling. Det är inte själva resultatet eller hur passet kommer att gå som påverkar, utan mer känslan för hur otroligt trött man kommer att bli. Vi skidåkare genomför många, många, många pass av detta slag under våra träningsår, och ändå uppstår denna nervositet. Jag tror att det är fler än jag som känner så här!?

Ladda, nu kör vi!

Ny samarbetspartner

2012-09-07 @ 14:20:00
Nu är det definitivt klart.
 
Från och med säsongen 2012/2013 kommer jag att åka med Fischerskidor under fötterna.
 
 
Alpina kommer dock att fortsätta vara min samarbetspartner på skodelen.
 
Jag vill tacka min tidigare skidsponsor och samarbetspartner för fina år och för ett fantastiskt stöd.
 

Snöklädda toppar.

2012-09-06 @ 19:55:04

Imorse när vi vaknade regnade det för fullt utanför fönstret, och på fjälltopparna inte alls lång ifrån oss låg vackert, vitt puder. Den första snön!!

Regnet avtog mot det första passets start och löpturen blev mestadels i uppehåll och riktigt fin. Att springa i fjällen en klar, kall höstdag är bland det bästa jag vet. Luften är lätt att andras och alla vackra färger gör mig alldeles salig. Nu fattades dock solskenet på förmiddagen men den två och en halv timme långa turen blev ändå väldigt lättsam och härlig.

På eftermiddagen har vi kört ett sprintrace på en motorbana utanför Järpen. 4heat med olika motståndare och med en epilog som avslutning. Tuffa, hårda och tighta dueller gjorde eftermiddagens pass till något riktigt riktigt bra. Det är just detta jag behöver träna på! Att åka i hög fart och få trycket rätt med armar och ben. Explosivitet i skidåkningen. Det är svårt, men oj vilken förbättringspotential jag har här!! Utmana, träna och våga. Små steg framåt. Snart så kanske det sitter.

Imorgon väntar en distansdag med löpning och stakning. Lite solsken hade ju inte suttit fel men tyvärr är jag tveksam..

Snöläger!?

2012-09-05 @ 22:32:59

Blir det sista barmarkslägret på svensk mark årets första snöläger!? Rapporter om minusgrader och snöfall i vålådalen lutar åt det. Ikväll när vi kom upp var det 5 grader varmt, blåste storm och regnade. Tur jag tog med mig mössa och långkalsonger!!

Imorgon väntar en löptur på fjället innan eftermiddagens sprintpass som sägs ska gå på en motorbana i närheten av Järpen.

Nu; godnatt!

Fjällen-nu kommer jag upp till Er!

2012-09-05 @ 13:25:00

Dax för läger igen med det härliga Team 2015-laget. Denna gång i sällskap av både juniorlandslaget och militärlandslaget. Ett stort gäng med andra ord och med fjällen som destination, närmare bestämt Vålådalen, känns det på förhand som att detta kan bli en fin och givande vecka. Löpning ska varvas med rullskidåkning och imorgon eftermiddag bränner vi av en sprint på Eagleskidorna.

Sedan jag skrev sist har jag börjat skolan igen. Idrottsvetenskaplig metodik står på schemat och tyvärr känns kursen inte jättespännande i min värld. Men, det ska läsas och det är bara att göra det bästa av situationen.

Flyttpackningen är dessutom i full gång och trots att det är nästan en månad kvar till utflyttning är det inte mycket kvar att packa. Jag längtar så mycket till den första oktober och tills jag blir sambo! :)